Nu har jag sett filmen och jag har bara 40 sidor kvar i boken. Jag tycke att om man läste boken och såg filmen samtidigt förstod man mer av innehållet. Men boken var mycket mer detaljrik än filmen och scenerna i filmen var inte i samma ordning som i boken.
Skillnaden mellan boken och filmen var till exempel att man hade hoppat över lite scener som var med i boken men inte i filmen. En av de scenerna var när fågeln fanns på båten och utvandrarna behandlade fågeln som en kung eftersom de trodde att det var en helig fågel. Jag tycker att hur människorna reagerade i filmen var annorlunda med hur jag uppfattade det i boken, som när fina Kajsa hittade sin man död då reagerade hon starkare i filmen tycker jag. Men jag tycker att det mest fanns likheter. Boken och filmen var lik när till exempel utvandrarna var på båten och Robert och Elin satt och lärde sig engelska, då hade de precis samma dialog som i boken, man visste nästan vad som skulle hända i filmen om man hade läst boken i förväg. Men jag tycker att filmen var enkel att förstå men man får ju alltid en annan uppfattning om man läser boken före, jag trodde till exempel inte att Arvid såg ut så som han gjorde i boken.
torsdag 27 september 2012
torsdag 6 september 2012
Personbeskrivning och en speciell händelse!
Arvid
Arvid är en storvuxen person som jobbar hos bonden Aron. Han är generös och kan lyssna bra, ibland är han lugn men han kan också ha väldigt starkt temperament, som till exempel när han vaknade mitt i natten och ville hugga gammelmoran med en yxa. Detta hände efter att gammelmoran hade spritt ut ett ryckte om Arvid. Då blev Arvid kallad för tjuren och detta gjorde honom mycket ledsen. På så sätt kan man säga att Arvid är en känslig person som bryr sig om vad andra tycker om honom. En episod som beskriver Arvids humör är när han hämtar yxan i vedboden (s. 73-75). En sak han inte vill erkänna är att han inte kan läsa. Jag tror det är för att han skäms över att han inte gick färdigt skolan. Så fort han har fått lite av sin dränglön dricker han brännvin för hela slanten. Alltså är han ingen person som sparar sina pengar.
Om jag skulle träffa Arvid skulle jag be honom att inte bry sig om alla som kallar honom tjuren, fastän det kan vara svårt, och att när hans drängår är slut ska han hitta en annan bonde att jobba hos.
Ett fat korngrynsgröt
Jag har valt händelsen när Anna äter av gröten i boken. Jag valde denna händelse eftersom det är den starkaste scenen i boken hittills och att den är mycket känslosam. Den är också detaljerad och man förstår precis vad som händer.
Händelsen börjar med att Kristina ska göra ett fat gröt, som de ska äta efter dopet av deras nya barn. Kristina ställer fatet i en matkällare för att gröten ska svalna och tänkte inte mer på det. Men när de inte hittar Anna i huset senare på dagen börjar de leta i huset.Till sist hittar de Anna som ligger kvidande i matkällaren. Hon har ätit så mycket av gröten att det bara finns lite kvar i botten. Anna ligger i plågor under hela natten och ber om förlåtelse till sina föräldrar för att hon olovandes åt av gröten. Dagen därpå dör Anna av att magsäcken hade sprängts. Det blev en sådan reaktion eftersom gröten svällde i magen och hon inte var så van vid så mycket mat på en gång. Man kan hitta händelsen på s. 159-164
Arvid är en storvuxen person som jobbar hos bonden Aron. Han är generös och kan lyssna bra, ibland är han lugn men han kan också ha väldigt starkt temperament, som till exempel när han vaknade mitt i natten och ville hugga gammelmoran med en yxa. Detta hände efter att gammelmoran hade spritt ut ett ryckte om Arvid. Då blev Arvid kallad för tjuren och detta gjorde honom mycket ledsen. På så sätt kan man säga att Arvid är en känslig person som bryr sig om vad andra tycker om honom. En episod som beskriver Arvids humör är när han hämtar yxan i vedboden (s. 73-75). En sak han inte vill erkänna är att han inte kan läsa. Jag tror det är för att han skäms över att han inte gick färdigt skolan. Så fort han har fått lite av sin dränglön dricker han brännvin för hela slanten. Alltså är han ingen person som sparar sina pengar.
Om jag skulle träffa Arvid skulle jag be honom att inte bry sig om alla som kallar honom tjuren, fastän det kan vara svårt, och att när hans drängår är slut ska han hitta en annan bonde att jobba hos.
Ett fat korngrynsgröt
Jag har valt händelsen när Anna äter av gröten i boken. Jag valde denna händelse eftersom det är den starkaste scenen i boken hittills och att den är mycket känslosam. Den är också detaljerad och man förstår precis vad som händer.
Händelsen börjar med att Kristina ska göra ett fat gröt, som de ska äta efter dopet av deras nya barn. Kristina ställer fatet i en matkällare för att gröten ska svalna och tänkte inte mer på det. Men när de inte hittar Anna i huset senare på dagen börjar de leta i huset.Till sist hittar de Anna som ligger kvidande i matkällaren. Hon har ätit så mycket av gröten att det bara finns lite kvar i botten. Anna ligger i plågor under hela natten och ber om förlåtelse till sina föräldrar för att hon olovandes åt av gröten. Dagen därpå dör Anna av att magsäcken hade sprängts. Det blev en sådan reaktion eftersom gröten svällde i magen och hon inte var så van vid så mycket mat på en gång. Man kan hitta händelsen på s. 159-164
tisdag 4 september 2012
2. Utvandrarna av Vilhelm Moberg!
Det här är den andra sammanfattningen som jag gör av boken Utvandrarna.
Det började bli tuffare för Karl Oscar och Kristina. Deras åker hade inte fått en regndroppe på flera månader. Solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Karl Oscar hade börjat tröttna på detta, så en dag när han stod ute och samlade in den lilla mängden hö som de hade fått in, blev han så frustrerad att han kastade upp höet i luften och skrek rakt ut att om gud hade tagit det andra höet så kunde han ju också ta det här höet. När Karl Oscar hade ropat ut det svarade Kristina argt att han smädade gud och han skulle få ta tillbaka det han hade sagt en dag.
Kristina vaknade en natt av att det blixtrade. Hon väckte Karl Oscar eftersom hon var rädd, Karl Oscar satte sig upp i sängen för att lyssna om det skulle komma en gnutta regn. Men istället slog blixten ner utanför deras hus. Utifrån kom ett ljus, det hade tänt eld någonstans. Ljusskenet kom nerifrån slätterängen, och nu såg Karl Oscar varifrån det brann, det var ängahuset som stod i lågor. Karl Oscar och Kristina sprang ut och ner till ängahuset med två hinkar vatten. Men när de var framme var det försent. Huset hade redan slukats av elden. Karl Oscar och Kristina gick hemåt tysta och ledsna. De hade inte sagt ett ljud till varandra sedan de upptäckte branden. Men tillslut sa Kristina, du vet väl att det var Gud som tog tillbaka höet som låg i ängahuset efter det du sa häromdagen. Karl Oscar svarade inte men han visste att det hon sa var sant.
Robert och Arvid hade börjat diskutera och fundera tillsammans om Amerika. Robert läste i boken om hur underbart allting var i Amerika och Arvid satt och lyssnade. Men när Arvid fick reda på hur mycket det skulle kosta att åka till Amerika sa han att han inte kunde följa med. Han hade ju inte sparat ett ända öre.
Robert kom hem en dag till Märta, Nils, karl Oscar och Kristina. Han stannade till kvällen men när Märta frågade honom om när han skulle gå tillbaka till Nybacka svarade han att han aldrig mer skulle gå tillbaka till Nybacka. Han visade sina sår på ryggen och sa att han ha blivit slagen av bonden Aron. Robert stannade över natten hos familjen och nästa dag gick Karl Oscar till Nybacka för att prata med Aron. På den tiden fick inte en dräng eller piga lämna sin post när de ville utan de behövde stanna ett helt år. När Karl Oscar började prata med Aron lyssnade han inte, därför tryckte Karl Oscar upp honom över brunnen och höll ett fast grepp runt Arons hals en liten stund, därefter släppte han greppet och sa att Robert aldrig skulle komma dit igen.
Robert stannade hos familjen och när Lönnegren kom för att hämta Robert till Aron gömde han sig ute i skogen. Han skulle snart försvinna därifrån så att inte Lönnegren kunde hitta honom. Sista kvällen satt han och Karl Oscar vid brasan och pratade. Robert berättade om sina planer om att åka till Amerika och Karl Oscar medgav att han också hade tänkt på det. De bestämde att om Kristina gick med på att flytta skulle de resa tillsammans.
Kristina och Karl Oscar skulle döpa sitt senaste barn. Därför hade Kristina gjort en stor grötskål som hon hade sparat länge, den ställde hon i matkällaren på en hylla för att gröten skulle svalna. Men när de saknade Anna i huset började de leta. Hon fanns ingenstans, men det hördes ett kvidande ljud inifrån matkällaren. Där låg Anna med grötskålen jämte sig, skålen var nästan tom. Anna hade en sådan fruktansvärd magont att de fick kalla på en läkekunniga Berta. Det tog ett dygn sendan var Anna död nästa morgon. Hon hade varit mycket hungrig och hennes mage var inte så van vid så mycket mat, därför sprängdes hennes magsäck. Efter allt detta fruktansvärda hade hänt gick Kristina med på att flytta till Amerika.
Boken har blivit mer och mer intressant. Jag tycker det var den starkaste senen hittills när Anna dog. De blev ju orsaken till att de kom iväg till Amerika. Det som kan vara lite knepigt är när kyrkan och morbror Daniel kommer in i boken. Det är lite svårt att hänga med då på allt kyrksnack.
Det började bli tuffare för Karl Oscar och Kristina. Deras åker hade inte fått en regndroppe på flera månader. Solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Karl Oscar hade börjat tröttna på detta, så en dag när han stod ute och samlade in den lilla mängden hö som de hade fått in, blev han så frustrerad att han kastade upp höet i luften och skrek rakt ut att om gud hade tagit det andra höet så kunde han ju också ta det här höet. När Karl Oscar hade ropat ut det svarade Kristina argt att han smädade gud och han skulle få ta tillbaka det han hade sagt en dag.
Kristina vaknade en natt av att det blixtrade. Hon väckte Karl Oscar eftersom hon var rädd, Karl Oscar satte sig upp i sängen för att lyssna om det skulle komma en gnutta regn. Men istället slog blixten ner utanför deras hus. Utifrån kom ett ljus, det hade tänt eld någonstans. Ljusskenet kom nerifrån slätterängen, och nu såg Karl Oscar varifrån det brann, det var ängahuset som stod i lågor. Karl Oscar och Kristina sprang ut och ner till ängahuset med två hinkar vatten. Men när de var framme var det försent. Huset hade redan slukats av elden. Karl Oscar och Kristina gick hemåt tysta och ledsna. De hade inte sagt ett ljud till varandra sedan de upptäckte branden. Men tillslut sa Kristina, du vet väl att det var Gud som tog tillbaka höet som låg i ängahuset efter det du sa häromdagen. Karl Oscar svarade inte men han visste att det hon sa var sant.
Robert och Arvid hade börjat diskutera och fundera tillsammans om Amerika. Robert läste i boken om hur underbart allting var i Amerika och Arvid satt och lyssnade. Men när Arvid fick reda på hur mycket det skulle kosta att åka till Amerika sa han att han inte kunde följa med. Han hade ju inte sparat ett ända öre.
Robert kom hem en dag till Märta, Nils, karl Oscar och Kristina. Han stannade till kvällen men när Märta frågade honom om när han skulle gå tillbaka till Nybacka svarade han att han aldrig mer skulle gå tillbaka till Nybacka. Han visade sina sår på ryggen och sa att han ha blivit slagen av bonden Aron. Robert stannade över natten hos familjen och nästa dag gick Karl Oscar till Nybacka för att prata med Aron. På den tiden fick inte en dräng eller piga lämna sin post när de ville utan de behövde stanna ett helt år. När Karl Oscar började prata med Aron lyssnade han inte, därför tryckte Karl Oscar upp honom över brunnen och höll ett fast grepp runt Arons hals en liten stund, därefter släppte han greppet och sa att Robert aldrig skulle komma dit igen.
Robert stannade hos familjen och när Lönnegren kom för att hämta Robert till Aron gömde han sig ute i skogen. Han skulle snart försvinna därifrån så att inte Lönnegren kunde hitta honom. Sista kvällen satt han och Karl Oscar vid brasan och pratade. Robert berättade om sina planer om att åka till Amerika och Karl Oscar medgav att han också hade tänkt på det. De bestämde att om Kristina gick med på att flytta skulle de resa tillsammans.
Kristina och Karl Oscar skulle döpa sitt senaste barn. Därför hade Kristina gjort en stor grötskål som hon hade sparat länge, den ställde hon i matkällaren på en hylla för att gröten skulle svalna. Men när de saknade Anna i huset började de leta. Hon fanns ingenstans, men det hördes ett kvidande ljud inifrån matkällaren. Där låg Anna med grötskålen jämte sig, skålen var nästan tom. Anna hade en sådan fruktansvärd magont att de fick kalla på en läkekunniga Berta. Det tog ett dygn sendan var Anna död nästa morgon. Hon hade varit mycket hungrig och hennes mage var inte så van vid så mycket mat, därför sprängdes hennes magsäck. Efter allt detta fruktansvärda hade hänt gick Kristina med på att flytta till Amerika.
Boken har blivit mer och mer intressant. Jag tycker det var den starkaste senen hittills när Anna dog. De blev ju orsaken till att de kom iväg till Amerika. Det som kan vara lite knepigt är när kyrkan och morbror Daniel kommer in i boken. Det är lite svårt att hänga med då på allt kyrksnack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)